Bretagne - mot nordost
Uppdaterat: 11 juli 2022
Efter vi varit vid kusten i några dagar ville vi se hur det ser ut innåt landet. Vi plockade en destination på kartan och åkte till Châteaulin närmare Brest. Vi behövde tvätta en del så det blev en hel del hemarbete. Campingen drivs av ett engelskt par som hade timingen att köpa stället precis vid Brexit för att sedan ha två år med Corona. Men de har skapat en mycket välskött camping.
Staden Châteaulin är inte världens roligaste. Vi var förvisso där tidig eftermiddag så mycket var stängt. Det ser bättre ut på bild än i verkligheten.
Vi kände oss lite villrådiga över var vi skulle ta vägen. Det var första gången vi var i denna del av Frankrike och hade inga tydliga mål. Vi funderade kring Saint-Malo. Men, så upptäckte vi Saint-Michel, den lilla ön utanför kusten som historiskt bara kunde nås under ebb.
Vi fann en mysig ställplats inom synhåll från ön. I en av de intilliggande byarna ligger Aire de Camping-Car La Bidonniere. En enkel automat med en bom vid entrén och en liten reception öppen vissa tider. På kvällen dök en pizzabil upp för dem som önskade det. Inte vi men många andra.
Saint-Michel var imponerande, tanken på att man under 1000 och 1200-talet byggt denna lilla stad på en "kobbe" är svindlande. Att få ut byggmaterial för att sedan förflytta det upp på berget är svårt att förstå, även med dagens teknologi. Men, ett stort MEN. Varför har man släppt in alla dessa souvenirbutiker och pizzerior? Man kunde lika gärna vara på Disneyland än i en historiskt värdefull kulturskatt. Skäms på er som tillåtit detta.
Vi bestämde oss att dra vidare mot Normandie. Så vi lämnade Bretagne för Utah beach. Här fann vi en enkel ställplats för natten och tog cyklarna till muséet alldeles intill. Här beskrivs historien mellan 1940 och fram till D-dagen 1944. Man blir stum av intrycken och inser vilket enormt projekt det var att landsätta en så stor armé över havet.
När invasionen av Normandie beskrivs handlar det mesta om den första dagen. Men, när man får ett bredare perspektiv förstår man vilken logistisk prestation som det var. Att försörja sina trupper och föra in nya trupper hela tiden är verkligen imponerande.
Vi kände inte för att fortsätta vidare mot övriga minnesmärken för D-dagen utan bestämde oss för en scenförändring. Vi drog till Champagne. Mer om det i nästa inlägg.
Här kommer fler bilder, håll tillgodo: